Att sjunga

Nästan alltid blir jag tillfrågad vilken linje jag går på gymnasiet. När jag berättar att jag går estet musik blir ofta följdfrågan “jaha, och vilket intrument har du i skolan då?”. Om jag hade svarat att mitt huvudintrument var till exempel piano hade nästa fråga lydit “hur länge har du spelat?”. Men eftersom sång är mitt huvudintrument är det ju självklart det jag svarar när folk frågar och nästan aldrig har jag fått frågan hur länge jag har hållt på med sång. 

De flesta verkar tro att det enda man behöver göra för att sjunga är att öppna munnen, och vips så kommer det ut några vackra toner som skulle kunna ge dig en framtid inom sångkarriären. För visst är det så enkelt! Det är bara att öppna munnen och det strömmar ut hundratals perfekta toner, massa känslor, bra teknik och oklanderligt scenspråk. Tror ni verkligen att det är så enkelt? 

Vi sångerskor/sångare kan inte lägga ner instrumentet i ett fodral och sen bära hem det försiktigt, lägga ner det och sen strunta i att tänka på intrumentet. Vi bär med oss vårat instrument hela tiden, varje dag. Vi måste ta hand om rösten varje dag och värma upp våra kroppar varje morgon, för att kunna sjunga utan att man sliter på stämbanden. 

En sånglektion består inte av att man övar på en låt som man sen sjunger. En sånglektion innehåller många olika moment som är både jobbiga och roliga, och inför varje sånglektion är man lite smått nervös över att man ska behöva göra något pinsamt eller jobbigt. Med detta inlägg menar jag verkligen inte att det skulle vara enklare att spela ett instrument, det jag vill säga är att sång kräver minst lika mycket ansträngning och övande som vilket instrument som helst. 

Sång är minst lika viktigt som ett annat instrument!